I veckan hade jag läst så himla mycket från clinicar och bloggar om hästmanskap och ridning och framför allt om sisten då jag vet att jag måste jobba på den. Jag blir aldeles för framåtlutad så jag har bestämt mig för att jobba hårt med den. Jag hade läst en massa och jag var såå taggad på nästa paddockpass, vilket var igår. Jag rider upp själv och börjar passet. Maran går helt okej från början genom uppvrämningen, och efter det är det där det skiter sig. Hon gick helt konstigt och jag vet att vi behöver jobba med högerställingen, så jag tänkte att jag skulle försöka mig på den. Nähä, det går inte. Jag laddar om och tänker, jag droppar svårighetsgraden lite, för hon lyssnade inte alls. Jag gör övergångar. Enkla. Från skritt till halt. Det går ju såklart åt h*lvete. Vi kan inta ta mer än tre steg skritt på kort tygel förän hon börjar trava. Asså drar iväg. Sen när jag tar i henne så tvärstannar hon, trav, skritt, halt, TRaV. Det är ett av våra problem just nu, vi ska jobba med bromsen. Sen när halterna går liite bättre, fortsätter jag till nästa övning som jag tror var att sätta mig på en åtta. En stor åtta i trav för att jobba med att ställa om och byta trav. Men nejdå, "ena delen av paddocken är ju kladdig så då springer jag bara och skiter i Ingrid !!!". 
Så jag åkte ut idag, försökte tänka positivt. Det gick bättre, kanske inte världens bästa men en klar förbättring från passet igår, och det är allt som räknas. :) Är faktiskt jättenöjd.