Dags igen...!
Publicerat den

Jag började skolan i måndags efter ett bra lov, Maran gick fem dagar med blandad träning. Åkte ut en extra dag och skrittade ut henne eftersom att hon hade varit dålig dagen innan. Ingela trodde flr att hon hade fått kolikkänning men det visade sig som tur var att det inte var något! 

Jag börjar hitta fler knappar på Maran nu pch jag tycker att det går bättre! Förutom mina j*vla sits... Hon springer inte iväg lika mycket som hon gjorde innan och emellanåt är hon jättefin. 

Idag hade Ingela hoppleltion för mig, Alma och Isabell på Maran, Pika och Starman. Jag och Maran travhoppade minsann kombination! Vad hon kan hoppa! För att vara tredje gångwn hon blir hoppad skötte hon sig jättebra, lite uppblåst och tjurig då hon brunstar som tusan😬 Får se om jag lägger upp filmen, det ser ju hemskt ut och jag flyger som en vante men det skulle vara kul se om vi gör framsteg och så...!

Jag och Maran, Isabell och Starman och Alma och Pika

MITT ANSIKTE WTH. Aja Maran är guda söt iaf. 

Ha det bra! 



Efter regnet kommer solsken
Publicerat den

Som ni kanske har läst i mitt förra inlägg har det gått skit i ridningen de senaste veckorna och jag ville bara... Sjunka genom marken. Men så en dag, snarare kväll hade jag fått lite tips, gick in i paddocken med en bra inställning och satt up. Jag ignorerade allt det där småsakerna som brukar frustrera mig så mycket och ändrade taktik. Då fick lite av en aha-upplevelse. Jag började komma på vad jag hade gjort fel. När Maran börjar slita och dra och rycka mig ur sadeln och bara springa, har jag lixom tagit tag i tyglarna och försökt dra tillbaks dem. En dragkamp som bara slutar i elände, på köpet blir jag också framåtlutad, det sämsta man kan göra om man vill bromsa. Så jag satte mig på rumpan, fokuserade på att ha hela henne under mig, lät henne komma igång lite innan jag började plocka ner henne i form och tempo. Istället för att dra när hon drar, skänklade jag på henne för att försöka fokusera energin framåt istället. Gud, det blev annorlunda. Helt plötsligt gick det mycket bättre, jag sänkte också kraven, och efteråt hade jag ett strålande leende klistrat på läpparna. Det var inte världens bästa, men en klar förbättring till våra tidigare pass, Gud vad glad jag var! 
 
Några dagar senare var det dags för att ta några skutt, det har inte blivit så mycket hoppning på sistone så Ingela ställde sig i paddocken och nästan alla hästar gick hopplektion. När det var dags för min tur var jag glad och lätt nervös, tror att det är andra gången hon hoppat med ryttare, första gången var för några månader sen, hon och jag plöjde igenom några hinder😝 Ingela gav mig lite vägledning och fy f*n vad fin hon blev när hon lossnade! Den magiska känslan höll sig genom hela passet och hon gick som smör. Jag blev rätt förvånad när hon tog ett skutt istället för att springa igenom hindret och vi lyckades minsann travhoppa 60! Duktiga tjejen❤️ 
 

Nästa pass som var.... I tisdags?? Gick hon också helt okej, ett mediåkert pass lixom. 
Idag skrittade vi ut Vasaholm i mörkret för första gången för Maran, hon skötte sig exemplariskt! Brydde sig inte om bilar och sånt. 
I morgon taggar jag hoppning, tror Maran tycker det är kul också! 

 
Det här har varit ett jättebra sportlov än så länge, det känns inte som om jag har slösar bort det som jag brukar! Varit mycket med mina kompisar❤️ och i stallet såklart. 
 
God fortsättning på sportlovet, ha det bra! 
 
Vad har ni gjort nu på lovet, åkt skidor eller varit sjuk eller ridit kanske? 



...
Publicerat den

Nä, har inte ens en rubrik till detta inlägget. Känner mig så himla motiverad till ridningen just nu och bestämt mig för att satsa lite mer. Så i veckan gick jag upp med Maran i paddocken med en bra inställning, och det går skit. Jag släpper det laddar om och går in i ridhuset några dagar senare och har det sämsta passet på länge. Nu när hon inser att jag börjar kräva mer av henne stannar hon, asså stannar, värgar gå, lixom, jag sa till henne ordentligt när hon bara sket i mig och sprang iväg och då stannade hon istället och jag blev så himla frustrerad att jag började gråta, pinsamt i know. Hatar att min första reaktion på frustration inom ridning är att gråta. Men sen fick jag låna Almas spö och berömde henne mycket när hon gick framåt igen. Suck. Det känns som om vi tog många steg tillbaka det passet, men ett steg fram, två steg tillbaka, am i right? 
(Så fort vi kom ut ur ridhuset var hon hur glad som helst och tog skänkeln som vanligt igen). Senare den veckan hade jag också ett dåligt pass, verkligen humör påfrestande. Jag vill ju. 

Nästa gång red jag ut och då var hon guda fin, stannade någon gång, blev lite rädd ibland men det är jag villig att bortse från den gången. 

I tisdags då. Jag och Ingela red på fältet i mörkret, skrittade några varv runt, sen satte jag mig på en volt och Ingela stog i mitten och vi gjorde lite övergångar och tempoväxlingar, emellanåt var hon riktigt fin. 

Djupt andetag, ska se om jag kan fixa en tröning för Eli under sportlovet, det hade verkligen varit nyttingt för både mig och Maran tror jag! De håller även på att byta underlag i ridhuset så nu jäklar blir det bommar och kanske tillochmed lite "hinder"! 

❤️

Såhär blir det ibland, det går i vågor, men jag känner på mig att snart så kommer det att gå bättre, om vi bara jobbar igenom det jobbiga! 

Ha det bra!