...
Publicerat den
Nä, har inte ens en rubrik till detta inlägget. Känner mig så himla motiverad till ridningen just nu och bestämt mig för att satsa lite mer. Så i veckan gick jag upp med Maran i paddocken med en bra inställning, och det går skit. Jag släpper det laddar om och går in i ridhuset några dagar senare och har det sämsta passet på länge. Nu när hon inser att jag börjar kräva mer av henne stannar hon, asså stannar, värgar gå, lixom, jag sa till henne ordentligt när hon bara sket i mig och sprang iväg och då stannade hon istället och jag blev så himla frustrerad att jag började gråta, pinsamt i know. Hatar att min första reaktion på frustration inom ridning är att gråta. Men sen fick jag låna Almas spö och berömde henne mycket när hon gick framåt igen. Suck. Det känns som om vi tog många steg tillbaka det passet, men ett steg fram, två steg tillbaka, am i right?
❤️
(Så fort vi kom ut ur ridhuset var hon hur glad som helst och tog skänkeln som vanligt igen). Senare den veckan hade jag också ett dåligt pass, verkligen humör påfrestande. Jag vill ju.
Nästa gång red jag ut och då var hon guda fin, stannade någon gång, blev lite rädd ibland men det är jag villig att bortse från den gången.
I tisdags då. Jag och Ingela red på fältet i mörkret, skrittade några varv runt, sen satte jag mig på en volt och Ingela stog i mitten och vi gjorde lite övergångar och tempoväxlingar, emellanåt var hon riktigt fin.
Djupt andetag, ska se om jag kan fixa en tröning för Eli under sportlovet, det hade verkligen varit nyttingt för både mig och Maran tror jag! De håller även på att byta underlag i ridhuset så nu jäklar blir det bommar och kanske tillochmed lite "hinder"!
Såhär blir det ibland, det går i vågor, men jag känner på mig att snart så kommer det att gå bättre, om vi bara jobbar igenom det jobbiga!
Ha det bra!
