Vi kom fram, började trava dem lite, starman behövde kissa, och efter det bara släppte det. Jag kände hur han sköt upp ryggen och sen föll han ner i perfekt form. Jag blev chockad, eftersom han brukar vara så otroligt stark och pigg när vi ska ut och galoppera. Han trampade på bra och... GAH. Den känslan går inte att beskriva! Han kanske var lite väl kort i formen, men jag fick honom att trava på rätt bra, jag avslutade när det gick som bäst och fattade galopp. Återigen, WOW. Såhär har det aldrig kännts innan. Han bruka köra ner huvudet och springa för kung och fosterland, men han föll in en mjuk galopp, samlad men energisk. Han lixom väntade på mina signaler, jag behövde bara hålla ett mjukt stöd och för en gång skull verkligen lyssnade han på mig. Jag blev så otroligt glad. Traven i andra varvet var inte riktigt lika fin, men galoppen var. Jag och Alma tyckte de hade skött sig så bra, så vi avslutade med att låta dem göra det de tycker allra bäst om, vi tog en rejäl busgalopp och lät dem springa lite ;). Vi travade lugnt hem och paranoid som jag är tyckte jag att han kändes lite halt, men Alma kunde inte se något (det märktes inte idag när Hanna red honom heller) men jag kan inte hjälpa det haha. Gav honom mycket beröm och godis sen, det hade han förtjänat!