I tisdags var jag och tränade för Eli igen, jag förväntade mig bara att hon skulle vara pigg. Vi sprang oss igenom passet till vi gick in på mindre volter och ställde igenom och gjorde övergångar, vi jobbar på mindre volter för att hon ska kunna bromsa upp sig själv och sen försöker vi föra med den känslan ut på spåret istället för att sitta och segdra henne i munnen. I tisdags var också första gången hon gick på det tredelade bettet i metall och jag har fortfarande inte riktigt kunnat avgöra om det funkar bättre. Men aja, när jag väl kom åt henne blev hon sur och stannade, hon ville inte mer när hon insåg att vi höll på att vinna, så Eli fick hjälpa till lite med långpiskan haha. Men hon var fin i några sekunder, och det är det man får tacka o bocka för nu i början, sen kommer det nog om vi bara fortsätter! 
Vårat problem just nu är att hon ska gå i mitt tempo, ofta springer hon bara iväg och skiter fullständigt i mig. Bromsen funkar inte heller, hon försöker bara dra mig ur sadeln, men vi jobbar som sagt på att hon ska bromsa sig själv och vilja samarbeta då vi i dagsläget mest motarbetar varandra. Viljan måste komma från oss båda.